Halvårsrapport

6 mån efter op

Tänk att det redan är ett halvår sedan jag fick ny höft! Det känns fortfarande helt fantastiskt, är så glad att jag fått gjort denna operation. Höften fungerar nu helt perfekt, och toaförhöjaren, strumppådragaren och griptången är förpassade upp på vinden!

Det enda ”hjälpmedlet” jag fortfarande använder är en kudde mellan knäna när jag sover på sidan. Alltså med opererade höften uppåt. Det som annars händer är att knäet glider ner på madrassen, jag kanske försöker vända överkroppen på rygg, vinkeln blir för liten, höften stramar och jag får väldigt ont. Detta har hänt några gånger när kudden ramlat ner på golvet och kollegor har då undrat varför jag plötsligt haltar så mycket igen..

Visst märker jag av att höften är opererad. STÄNDIGT gör det sig påmint faktiskt. Vid varje rörelse, när jag sätter mig ner, ställer mig upp, alltid känns den opererade höften helt annorlunda jämfört med den friska. Men, det gör absolut inte ont, utan mer som att det trycker, stramar litegrann.. svårt att förklara. Men en känsla som jag helt vant mig vid och absolut inte bryr mig om.

Att gå uppför en trappa är fortfarande ganska jobbigt. Men jag antar att det är för att jag varit så slarvig med träningen… Gick länge hos min sjukgymnast som la fram de redskap jag behövde och så skötte jag min träning själv där på vårdcentralen. Perfekt! Men man kan ju inte gå där i all evighet, utan jag köpte en pilatesboll och fick ett personligt träningsprogram av min sjukgymnast. Hm, får erkänna att de gånger jag tränat hemma kan räknas på händernas fingrar… Likaså är jag väldigt dålig på att sätta mig på träningscykeln. Men jag är och har aldrig varit någon träningsmänniska, och ”till vardags” funkar min höft så bra att jag väl inte känner mig så träningsmotiverad som jag borde… HUR hittar man den där träningsnerven, har jag alltid undrat… 🙂

Jag gör alla rörelser jag vill göra. Känner mig aldrig hindrad av min höft. Det är klart, jag har inte provat att gå på yoga igen och jag skulle nog då vara ganska försiktig! Och att springa är förbjudet, men det saknar jag inte.. 🙂 Kan även sitta med ena benet över det andra (brukar ha det friska överst) men det blir lite stramt i höften efter en stund. Men är skönt att kunna sitta så även om det bara blir korta stunder, satt ALLTID på det viset före operationen.

Bara plus fortfarande alltså, härligt!! 🙂

Jobb, och återbesök..

3½ mån efter op

Då har jag jobbat i snart tre veckor. Hur kan tiden gå så himla fort? Jobbet går jättebra. Mitt arbete består ju mest av att sitta och glo på en dataskärm, skriva och prata i telefon. Varvat med att springa på en del möten.. nja inte springa förstås! Började jobba full tid direkt, och första veckan gick ganska bra, men andra veckan var jag helt slut! Var liksom som att allt kom ifatt på något vis. La mig direkt för att vila när jag kom hem. Vet inte om det var omställningen från att vara ”ledig” till att börja jobba, eller om det var trötthet efter operationen.. Nu känns det bättre i alla fall!

Tänkte på en sak… De olika sorters bemötanden man får. Har fått väldigt många olika sorters kommentarer. Det var ju liksom ett glapp på två veckor mellan när det var ”tillåtet” att börja köra bil, 6 v efter op, och tills min planerade semester skulle ha börjat, 8 v efter op. Då fick jag förslaget att det ju skulle kunna passa bra att bryta sjukskrivningen, jobba de två veckorna och sedan gå på semester. Medan andra däremot har ifrågasatt om jag verkligen skulle börja jobba full tid direkt, ska jag inte börja lite mjukt med kanske 50% i ett par veckor? Häromdagen slog det mig att de som sagt den sista kommentaren, de har själva gått igenom stora operationer och ingrepp och vet alltså hur man reagerar och hur trött man blir. Kan såhär i efterhand säga att det var ett bra beslut att gå hemma hela sjukskrivningstiden ut. Man kanske ser pigg och helt återställd ut, men blir ändå väldigt fort trött och behöver vila. Men detta är förstås helt individuellt och bara vad jag upplevde!

Dessutom kände jag tidigt att jag kanske aldrig mera kommer att få chansen till en tre månaders ”paus” i arbetslivet, utan att för den skull egentligen vara sjuk. Så jag ville verkligen ta vara på denna chans att vara hemma och spendera tiden helt som jag ville…  Visst har jag varit ganska handikappad och orörlig, trött och haft ont,  men har ändå egentligen mått väldigt bra. Och dessa tre månader mynnade bland annat ut i ett litet projekt på Facebook.. 🙂 Ett extra plus är ju att när min sjukskrivning tog slut, då skulle även min semester tagit slut, alltså har jag alla mina semesterdagar tillgodo nu… Aahhh…. 🙂

Var på ett återbesök till dr H idag. Alltså, det måste vara ganska underbart som läkare/operatör när ens patient bara säger ”stort tack, det går jättebra, det känns helt fantastiskt, har inte alls samma smärta som tidigare..” 🙂 För så är det verkligen. Ont har jag visst, muskler och ledband protesterar ofta och i måndags gick jag runt på stan i en timme utan krycka, hade sedan ont hela tisdagen, hrm! Men det är ju inte i närheten av hur jag hade det för drygt tre månader sedan, går inte att jämföra. Så ja, det känns verkligen helt fantastiskt!! Kryckan ja, den lämnade jag hemma idag. Annars hänger den med sporadiskt ännu, när jag ska promenera förstås, och jag borde ju haft den med på stan i måndags! Men mer och mer känner jag att den börjar bli ett hinder… haltar bara pyttelite nu när jag går utan den.

Sjukgymnastiken fortsätter som vanligt… Fast min sjukgymnast har nu tre veckors semester och jag ska träna hemma under tiden. Har fått ett gummiband och så ska jag använda motionscykeln. Hm.. det går väl sådär får jag erkänna! Att träna hemma är ju inte min grej. Men detta måste ju verkligen göras, jag får bara skärpa mig!

Sammanfattningsvis, som en god vän sa.. ”Du kommer att ångra att du inte gjorde detta tidigare!” Japp, du har helt rätt! 🙂

Här är den!!

3 mån efter op

Japp såhär ser den ut, min nya reservdel. En bild från en annan vinkel också..

Ringen som sitter runt är ju för att hålla ihop benet som sprack när protesen bankades i. Undrar om det är därför jag haft ont vissa gånger när jag burit något tungt? En skarp smärta djupt i skelettet. Det skulle inte vara någon fara att lyfta, denna ska tåla 130 kg, men då var det ju ingen spricka inräknad… Får väl bära enbart lätta saker ett tag till helt enkelt!

Alltså, före operationen var jag lite orolig för att det skulle kännas konstigt efteråt.. Att jag liksom skulle känna avsmak eller motvilja för att jag har en främmande del, något som inte tillhör kroppen. Men så är det inte alls! Detta är verkligen en liten kompis som sitter i min höft. Med rosa kula dessutom 🙂 Har ju fått… eller håller fortfarande på… att få ett mycket bättre liv tack vare den. Är väldigt stum och stel fortfarande, och svag i musklerna. Men det blir ju bättre hela tiden. Märker dock inte av så stora förändringar nu längre som jag gjorde i början, och visst borde jag väl vara flitigare med träningen…

I övermorgon är det exakt tre månader sedan operationen. Och imorgon ska jag börja jobba. Fattar knappt att det har gått så fort! Samtidigt känns det verkligen länge sedan jag jobbade, är lite orolig för hur det ska gå… Alltså, när man varit igång en hel dag, var t ex iväg på ett evenemang hela dagen igår, då var jag helt slut när jag kom hem. Fick bli en stunds vila. Och hur ska man orka med en hel dag på jobbet då, haha.. Får nog bli lite vila på lunchen! Och så ska jag till sjukgymnasten direkt efter jobbet, och träna… hur tänkte jag när jag bokade den tiden? Inte alls antagligen! 🙂

Klarar mig nu hyfsat utan kryckan, men har ändå med den när jag ska gå långt eller vara igång länge. Haltar utan den, och får mera ont. Så den får hänga med!

Nu händer det nästan dagligen att jag glömmer att jag opererat höften. Reser mig ”som vanligt” eller försöker lägga det ena benet i kors över det andra. Vilket ju inte känns så mysigt precis! Men att jag glömmer bort att höften är opererad och att jag måste vara försiktig fortfarande, är väl ett gott tecken!

Två veckor kvar…

2,5 månad efter op

…och jag undrar vad som hände! Vart tog de låååånga tre sjukskrivningsmånaderna vägen? Om två veckor ska jag börja jobba igen. Börjar nästan känna en lätt panik… hade lätt kunnat vara hemma tre månader till. Erkänner att detta har varit väldigt skönt! En go paus i en hektisk tillvaro. Kunnat lägga upp tiden precis som man velat. Med hänsyn till vad höften klarat av förstås!

Samtidigt ska det bli kul att komma igång igen. Känns bra att börja jobba nu när många fortfarande har semester och det är lugnt på jobbet. Får väl börja med att öva igen, kommer nog att känna mig som en praktikant, haha… Och jag har ju faktiskt hela min sommarsemester sparad. Ska bli skönt att ta ut några veckor under sensommar eller tidig höst.. 😉

Höften mår utmärkt. Har tränat två ggr/vecka hos sjukgymnasten. Nu denna veckan även på motionscykel vilket har känts precis som före operationen. Med den lilla skillnaden att höften inte har smärtat. 🙂 Och konditionen inte är vad den varit förstås. Men det ska ändras på, sakta men säkert!

Vid några tillfällen har jag faktiskt glömt min opererade höft och varit riktigt oförsiktig. En gång när jag skulle ta på en strumpa och satte upp hälen på min sängkant *AJ* och så några gånger när jag rest mig från en stol. Eller när man ska gå ur en bil och försöker göra som vanligt vilket inte funkar ännu!

Ena kryckan hänger med när jag promenerar. Eller ska åka och handla, gå på stan etc. Aldrig hemma längre. Men då haltar jag ganska mycket. Kanske dumt att gå utan krycka överhuvudtaget, men det är ju så himla opraktiskt..!! Promenader ja, måste försöka få till det lite oftare. Har laddat ner ”Runkeeper” för att göra det lite roligare. Smidig app! Håller reda på precis allt. Och så kan man ställa in den på det sätt man tar sig fram på. Walking alltså i mitt fall. Mannen föreslog att jag skulle börja med att sätta den på Wheelchair, men där gick gränsen.. 🙂 Tyvärr får jag lite ont i rygg och nacke när jag promenerar med kryckan. Och ta med bägge kryckorna går inte, det går för sakta då! Så jag kom att tänka på mina gamla gångstavar häromdagen. Måste testas vid nästa promenad!

Nej, solstolen på gräsmattan kallar på mig igen. Brassestolen som jag näästan obehindrat tar mig i och ur.. Det är varmt o gott därute idag.. 🙂

Ettusensjuhundra meter…

7½ vecka efter op

…har jag gått idag! Var tvungen att gå in på Eniro och mäta sträckan på dagens promenad.. Hade en kaffepaus hos goda vänner på slutet, men ändå! Nu flera timmar senare är höften stel som fasen, men det var det värt. Kändes härligt att gå såpass långt! Inte ont i höften alls, däremot kändes det lite i ryggen eftersom jag går med bara en krycka. Detta var en lagom runda, den tar vi fler gånger.. 🙂

Träning på allvar…

7 v efter op

Var ju hos sjukgymnasten i förrgår. Hade klätt mig i träningskläder vilket visade sig vara helt onödigt, för det var bara lite prat och så kollade han hur rörlig jag var. Fick en hel massa beröm, fast jag känner mig stel som ett kylskåp fortfarande… Han skulle tänka ut lite passande övningar för mig, och så idag var det dags. Hade sett mig själv stående lutad mot en pilatesboll mot en vägg och göra benböj, haha… som tur var blev det inte riktigt så tufft idag. Enbart ryggliggande träning, lyfta benet sträckt med vikt om vristen t ex. Stora bollen kom till användning, den fick jag ha under hälarna och så upp och ner med rumpan… där fick balansen jobba lite också! En kort liten träning idag, jag kände där och då att jag hade väl kunnat ta i lite mera och hålla på lite längre… nu känner jag motsatsen! Det räckte mer än väl! 🙂

En sväng på jobbet blev det sedan, och så hämtade jag den beställda CD:n med mina röntgenbilder. Har inte vågat kolla än, kanske det är dags nu… 🙂

Dags att köra bil….. eller??

6 v efter op

I mina papper står det att bilkörning inte är att rekommendera förrän tidigast sex veckor efter operationen. Vilket det är nu, eller imorgon om man ska vara riktigt petig på dagarna… Det är förstås bara en riktlinje och helt individuellt hur man själv känner det. För min del känner jag INTE att jag skulle vilja sätta mig bakom ratten redan. Det känns för osäkert, tror inte att jag på långa vägar har kraften som krävs om jag skulle behöva panikbromsa! Men man vet ju aldrig hur saker och ting fungerar innan man testat, kanske skulle övningsköra en försiktig runda med mannen ikväll.. 🙂

Ringde och beställde tid för uppföljning hos sjukgymnast. Nu går man över till sin vårdcentral och sjukgymnasterna där. Fick fyra telefonnummer, en till varje… och hur 17 ska man veta vem som passar mig bäst då? Tänkte att jag ringer på måfå, lämnar inga meddelanden utan tar den som svarar först. Nr tre på min lista svarade direkt. Lät som en trevlig kille, blir nog bra! Fick en tid på måndag eftermiddag. Misstänker att det blir rejäl hårdkörning då, jämfört med mitt lilla lugna program jag kör på sängen här hemma… Ska riktigt njuta av mina sista lugna träningspass nu! 🙂

Var på festival här i stan i lördags, kul! Var inne en sväng på eftermiddagen först, sedan tillbaka på kvällen för att lyssna på en konsert som var hur bra som helst! Fick plats i ”fotodiket” med min kamera också, men där vimlade inte precis av fotografer, haha.. Kul var det! Mycket gående och stående blev det under dagen och det kändes verkligen på kvällen. Får inte alls ont, men en rejäl ”tryckande” känsla över höften som sitter i ett tag. Och väldigt trött blir man.. Är alltså långt ifrån återställd och det gäller väl bara att skynda långsamt fortfarande!

Jag blev så glad…

5 v efter op

Det är liksom så att min onda höft varit så väldigt stel så länge jag kan minnas. Har inte kunnat sträcka ut den 180° ens, utan knäet har liksom nästan alltid varit lite böjt och alltså höften flexad. Och därför har jag vridit hela bäckenet när jag gått…  Det är svårt att beskriva men jag har testat ibland att ställa mig i en dörrpost, med knä-höft-axel mot dörrkarmen och då har jag fått tvinga in höften liksom. Att få bak benet har varit helt omöjligt.

Men häromdagen fick jag för mig att testa igen. Och det fungerade! Inte bara det, jag kunde backa lite med foten och sträcka ut benet! Helt fantastiskt, jag är alltså rörligare bakåt i benet nu än jag varit tidigare… och man har blivit varnad för att höften blir stelare efter operation, nänä.. 🙂 Framåt vet jag förstås inte än, där är det max 90° som gäller fortfarande. Överskrida detta är förbjudet. Vill inte hålla på och tänja bakåt heller utan höften behöver säkert fortfarande läka i lugn och ro, dessutom gjorde det lite ont när jag testade. Men så roligt det kändes!!

De otäcka Innohepsprutorna är jag färdig med, så himla skönt! Vande mig aldrig vid dem. Och jag tar inga fler värktabletter heller utan det går bra utan. Det går framåt, bokstavligt talat.. med kryckor! Kan inte släppa dem än, det känns inte bra i höften. Men snart så, kanske..  🙂

Solen gassar…

4 v efter op

…och termometern visar 27,3 i skuggan. Och jag har just tagit en paus ifrån solstolen. Sämre kan man ju ha det! Om det inte vore för höften.. Men jag ska inte klaga! Det går framåt bokstavligt talat!

Var just över på macken och hämtade ut ett litet paket. Gick med EN krycka för att kunna bära… ajabaja… är ju förbjudet enligt sjukgymnasterna. Och nu förstår jag ju varför. För trots att sträckan fram och tillbaka säkert inte var mer än 200 meter fick jag lite ont i ryggen. Snedbelastning! Hemma går jag numera mest med EN krycka men ute är det två som gäller.

Häromkvällen tog jag och mannen en liten promenad. Höften kändes jättebra, vädret var strax över 20° och vindstilla, syrener doftade och fåglar kvittrade… Helt underbart. Och jag kände för en lite längre runda. När vi kommit som längst hemifrån insåg jag att det var lite FÖR långt… fick ont i höften. Hade ett par gamla väl ingångna skor med noll stötdämpning också, inte bra! Så det blev till att sakta ner på det redan långsamma tempot och gena så gott det gick hem. Mätte sedan sträckan på Eniro, hade gått totalt 700 meter… Jaja, alltid något. Men lite för långt att gå i ett sträck alltså!

Smärtlindringen är samma som tidigare, en Alvedon till kvällen. Har flera gånger testat att sluta men får ont, inte mycket, men ändå. Är ju onödigt. Men på dagen tar jag inget alls. Och förbandet är borta sedan knappt en vecka. Ärret ser jättefint ut men är lite gropigt. I mina papper från ortopeden står det att vill man ha ett riktigt fint ärr ska man tejpa med steri-strips, så jag tejpar och tejpar.. 🙂

Nä, solstolen kallar igen! 🙂

Helt slut…

3 v efter op

Idag har vi varit på Konstrundan. Flängt runt till fem ställen. In i bilen, ut ur bilen med det fortfarande tunga benet… Och med anledning av detta klämde jag ner mig i ett par jeans idag. Var lite orolig för denna stund, haha… efter att ha gått i mysbyxor i tre veckor var det rätt spännande… men det gick bra. Tryckte lite mot ömma sårområdet bara men inte så farligt. Mannen tyckte att går man med kryckor är mysbyxor fullt tillåtet, men nej inte på en Konstrunda, där går gränsen 😉

Tredje stället vi kom till var Magasinet på Slottsmöllan. Och det visade sig vara uppe på andra våningen, alltså gällde det att forcera en smal lång gammal trappa. Jahapp, bara att se det som en utmaning och bra träning 🙂 Uppför är ju lätt att gå med kryckor, nedför var det värre men gick bra. Däruppe var en jättefin samlingsutställning. Och kaffesugna blev vi. Köpte fika och pausade en stund. Gulliga dottern som var med blev lite bekymrad ”Mamma du har ju inte kudden med”. Har ju en kudde att sitta på, som är högre baktill för att man liksom ska sitta lite i nedförbacke och hålla höften i rätt vinkel. Men det funkar ändå om man håller benet rakt och liksom glider fram med foten och sätter sig på yttersta kanten. Inte så bekvämt förstås…

Två utställningar till besökte vi. Och efter det var jag helt färdig. Känns lite löjligt att bli så slut bara av att åka runt i några timmar, men det är bara att inse att man verkligen inte är fullt återställd ännu.

Nu har det ju gått en vecka sedan agrafferna togs, och därmed är det enligt distriktssköterskan ok att ta av förbandet och enbart använda steri-strips eller kirurgtejp. Men jag vågar inte ta bort det! Känns läskigt! Kommer nog att ha kvar det tills det trillar bort av sig själv.. 🙂

En sak till… den enda smärtlindring jag tar nu är en Alvedon på kvällen. Skulle testa utan igår men efter en halvtimme började det smärta djupt i höften när jag låg på sidan. Bara att gå upp o ta en tablett. Ikväll vet jag att jag behöver en, efter dagens strapatser.. 🙂