Hipp hipp hurra för nya höften idá…. :)

Idag fyller den nämligen ETT ÅR! Oj så snabbt det har gått! Och hur är läget då?

Jo det är litegrann likadant som jag beskrev i förra inlägget. Det gör sig hela tiden påmint att jag har en konstgjord höft. Det känns en klar skillnad på höger och vänster. Den opererade är liksom ”trögare” och det känns ofta som ett tryck på den. Blir trött i höften när jag varit igång och rört mig mycket. Och ja ja, jag anar vad det beror på.. brist på träning! Har så himla svårt att motivera mig att träna, fastän jag vet vilken stor nytta det skulle göra. Det är väl ändå så att höften fungerar fint till det jag vill göra, och att den känns otränad och fortfarande lite svag ibland, det stör mig inte så mycket… Försöker sitta på träningscykeln en stund varje vecka åtminstone! Bättre än inget alls!

Att gå uppför trappor funkar klart bättre än för ett halvår sedan. Så tydligen är det några muskler som tränat upp sig iallafall…:) Men det händer att jag har lite ont ibland fortfarande. Inbillar mig att det är när jag sovit i en ställning där höften liksom dragits ut. Ligger ju helst på den friska sidan, halkar då knäet ner på madrassen samtidigt som jag vrider överkroppen på rygg blir det ett sträck i höften som gör ont. Men det går ju över under dagen!

Japp, jag kan bara sammanfatta detta med… Tjoho så bra det har gått!! Smärtan jag hade för ett år sedan är spårlöst borta och jag kan gå… inte hur långt som helst, men nästan! Minns att jag under detta år ofta tänkt att ta det lugnt, inte stressa utan låta läkningen ha sin gång. Och att det skulle ta ett år innan man såg något slutresultat hade jag ju fått höra många gånger. Och nu är jag alltså där. Såhär blev det. Alltså inte alls återställd till 100%. Men det har jag försökt att inte förvänta mig heller. Och jag är ofantligt mycket bättre i höften nu än tidigare.

Är så tacksam att det kommit ett relativt nytt material, som nu sitter i min höft, och som förhoppningsvis kommer att hålla livet ut! Och att jag träffade ”DrH” som utan att tveka satte upp mig på väntelistan för operation ”trots” att jag var många år yngre än snittpatienten. TACK!!

Halvårsrapport

6 mån efter op

Tänk att det redan är ett halvår sedan jag fick ny höft! Det känns fortfarande helt fantastiskt, är så glad att jag fått gjort denna operation. Höften fungerar nu helt perfekt, och toaförhöjaren, strumppådragaren och griptången är förpassade upp på vinden!

Det enda ”hjälpmedlet” jag fortfarande använder är en kudde mellan knäna när jag sover på sidan. Alltså med opererade höften uppåt. Det som annars händer är att knäet glider ner på madrassen, jag kanske försöker vända överkroppen på rygg, vinkeln blir för liten, höften stramar och jag får väldigt ont. Detta har hänt några gånger när kudden ramlat ner på golvet och kollegor har då undrat varför jag plötsligt haltar så mycket igen..

Visst märker jag av att höften är opererad. STÄNDIGT gör det sig påmint faktiskt. Vid varje rörelse, när jag sätter mig ner, ställer mig upp, alltid känns den opererade höften helt annorlunda jämfört med den friska. Men, det gör absolut inte ont, utan mer som att det trycker, stramar litegrann.. svårt att förklara. Men en känsla som jag helt vant mig vid och absolut inte bryr mig om.

Att gå uppför en trappa är fortfarande ganska jobbigt. Men jag antar att det är för att jag varit så slarvig med träningen… Gick länge hos min sjukgymnast som la fram de redskap jag behövde och så skötte jag min träning själv där på vårdcentralen. Perfekt! Men man kan ju inte gå där i all evighet, utan jag köpte en pilatesboll och fick ett personligt träningsprogram av min sjukgymnast. Hm, får erkänna att de gånger jag tränat hemma kan räknas på händernas fingrar… Likaså är jag väldigt dålig på att sätta mig på träningscykeln. Men jag är och har aldrig varit någon träningsmänniska, och ”till vardags” funkar min höft så bra att jag väl inte känner mig så träningsmotiverad som jag borde… HUR hittar man den där träningsnerven, har jag alltid undrat…:)

Jag gör alla rörelser jag vill göra. Känner mig aldrig hindrad av min höft. Det är klart, jag har inte provat att gå på yoga igen och jag skulle nog då vara ganska försiktig! Och att springa är förbjudet, men det saknar jag inte..:) Kan även sitta med ena benet över det andra (brukar ha det friska överst) men det blir lite stramt i höften efter en stund. Men är skönt att kunna sitta så även om det bara blir korta stunder, satt ALLTID på det viset före operationen.

Bara plus fortfarande alltså, härligt!!:)

Lyckotårar

3½ mån efter op

Alltså, jag råkar vara en person som är väldigt känslosam, blödig och lättrörd… Och idag fick jag ett riktigt ”känsloanfall”. Efter jobbet gick jag som vanligt upp till vår parkering i eftermiddags – första dagen utan krycka – och det gick så jäkla bra. Kändes som att jag hade kunnat gå hur långt som helst. Minns inte när det kändes så bra sist. Och jag blev så himla lycklig. Fick sitta kvar i bilen och torka tårarna en stund..:)

Nu är ju detta egentligen färdigt och avslutat. Men säkert dyker det upp ett och annat inlägg framöver. Är absolut inte fullt återställd än, har hört att det kan ta ett år och jag försöker ha tålamod!

Jobb, och återbesök..

3½ mån efter op

Då har jag jobbat i snart tre veckor. Hur kan tiden gå så himla fort? Jobbet går jättebra. Mitt arbete består ju mest av att sitta och glo på en dataskärm, skriva och prata i telefon. Varvat med att springa på en del möten.. nja inte springa förstås! Började jobba full tid direkt, och första veckan gick ganska bra, men andra veckan var jag helt slut! Var liksom som att allt kom ifatt på något vis. La mig direkt för att vila när jag kom hem. Vet inte om det var omställningen från att vara ”ledig” till att börja jobba, eller om det var trötthet efter operationen.. Nu känns det bättre i alla fall!

Tänkte på en sak… De olika sorters bemötanden man får. Har fått väldigt många olika sorters kommentarer. Det var ju liksom ett glapp på två veckor mellan när det var ”tillåtet” att börja köra bil, 6 v efter op, och tills min planerade semester skulle ha börjat, 8 v efter op. Då fick jag förslaget att det ju skulle kunna passa bra att bryta sjukskrivningen, jobba de två veckorna och sedan gå på semester. Medan andra däremot har ifrågasatt om jag verkligen skulle börja jobba full tid direkt, ska jag inte börja lite mjukt med kanske 50% i ett par veckor? Häromdagen slog det mig att de som sagt den sista kommentaren, de har själva gått igenom stora operationer och ingrepp och vet alltså hur man reagerar och hur trött man blir. Kan såhär i efterhand säga att det var ett bra beslut att gå hemma hela sjukskrivningstiden ut. Man kanske ser pigg och helt återställd ut, men blir ändå väldigt fort trött och behöver vila. Men detta är förstås helt individuellt och bara vad jag upplevde!

Dessutom kände jag tidigt att jag kanske aldrig mera kommer att få chansen till en tre månaders ”paus” i arbetslivet, utan att för den skull egentligen vara sjuk. Så jag ville verkligen ta vara på denna chans att vara hemma och spendera tiden helt som jag ville…  Visst har jag varit ganska handikappad och orörlig, trött och haft ont,  men har ändå egentligen mått väldigt bra. Och dessa tre månader mynnade bland annat ut i ett litet projekt på Facebook..:) Ett extra plus är ju att när min sjukskrivning tog slut, då skulle även min semester tagit slut, alltså har jag alla mina semesterdagar tillgodo nu… Aahhh….:)

Var på ett återbesök till dr H idag. Alltså, det måste vara ganska underbart som läkare/operatör när ens patient bara säger ”stort tack, det går jättebra, det känns helt fantastiskt, har inte alls samma smärta som tidigare..”:) För så är det verkligen. Ont har jag visst, muskler och ledband protesterar ofta och i måndags gick jag runt på stan i en timme utan krycka, hade sedan ont hela tisdagen, hrm! Men det är ju inte i närheten av hur jag hade det för drygt tre månader sedan, går inte att jämföra. Så ja, det känns verkligen helt fantastiskt!! Kryckan ja, den lämnade jag hemma idag. Annars hänger den med sporadiskt ännu, när jag ska promenera förstås, och jag borde ju haft den med på stan i måndags! Men mer och mer känner jag att den börjar bli ett hinder… haltar bara pyttelite nu när jag går utan den.

Sjukgymnastiken fortsätter som vanligt… Fast min sjukgymnast har nu tre veckors semester och jag ska träna hemma under tiden. Har fått ett gummiband och så ska jag använda motionscykeln. Hm.. det går väl sådär får jag erkänna! Att träna hemma är ju inte min grej. Men detta måste ju verkligen göras, jag får bara skärpa mig!

Sammanfattningsvis, som en god vän sa.. ”Du kommer att ångra att du inte gjorde detta tidigare!” Japp, du har helt rätt!:)

Här är den!!

3 mån efter op

Japp såhär ser den ut, min nya reservdel. En bild från en annan vinkel också..

Ringen som sitter runt är ju för att hålla ihop benet som sprack när protesen bankades i. Undrar om det är därför jag haft ont vissa gånger när jag burit något tungt? En skarp smärta djupt i skelettet. Det skulle inte vara någon fara att lyfta, denna ska tåla 130 kg, men då var det ju ingen spricka inräknad… Får väl bära enbart lätta saker ett tag till helt enkelt!

Alltså, före operationen var jag lite orolig för att det skulle kännas konstigt efteråt.. Att jag liksom skulle känna avsmak eller motvilja för att jag har en främmande del, något som inte tillhör kroppen. Men så är det inte alls! Detta är verkligen en liten kompis som sitter i min höft. Med rosa kula dessutom:) Har ju fått… eller håller fortfarande på… att få ett mycket bättre liv tack vare den. Är väldigt stum och stel fortfarande, och svag i musklerna. Men det blir ju bättre hela tiden. Märker dock inte av så stora förändringar nu längre som jag gjorde i början, och visst borde jag väl vara flitigare med träningen…

I övermorgon är det exakt tre månader sedan operationen. Och imorgon ska jag börja jobba. Fattar knappt att det har gått så fort! Samtidigt känns det verkligen länge sedan jag jobbade, är lite orolig för hur det ska gå… Alltså, när man varit igång en hel dag, var t ex iväg på ett evenemang hela dagen igår, då var jag helt slut när jag kom hem. Fick bli en stunds vila. Och hur ska man orka med en hel dag på jobbet då, haha.. Får nog bli lite vila på lunchen! Och så ska jag till sjukgymnasten direkt efter jobbet, och träna… hur tänkte jag när jag bokade den tiden? Inte alls antagligen!:)

Klarar mig nu hyfsat utan kryckan, men har ändå med den när jag ska gå långt eller vara igång länge. Haltar utan den, och får mera ont. Så den får hänga med!

Nu händer det nästan dagligen att jag glömmer att jag opererat höften. Reser mig ”som vanligt” eller försöker lägga det ena benet i kors över det andra. Vilket ju inte känns så mysigt precis! Men att jag glömmer bort att höften är opererad och att jag måste vara försiktig fortfarande, är väl ett gott tecken!

Två veckor kvar…

2,5 månad efter op

…och jag undrar vad som hände! Vart tog de låååånga tre sjukskrivningsmånaderna vägen? Om två veckor ska jag börja jobba igen. Börjar nästan känna en lätt panik… hade lätt kunnat vara hemma tre månader till. Erkänner att detta har varit väldigt skönt! En go paus i en hektisk tillvaro. Kunnat lägga upp tiden precis som man velat. Med hänsyn till vad höften klarat av förstås!

Samtidigt ska det bli kul att komma igång igen. Känns bra att börja jobba nu när många fortfarande har semester och det är lugnt på jobbet. Får väl börja med att öva igen, kommer nog att känna mig som en praktikant, haha… Och jag har ju faktiskt hela min sommarsemester sparad. Ska bli skönt att ta ut några veckor under sensommar eller tidig höst..😉

Höften mår utmärkt. Har tränat två ggr/vecka hos sjukgymnasten. Nu denna veckan även på motionscykel vilket har känts precis som före operationen. Med den lilla skillnaden att höften inte har smärtat.:) Och konditionen inte är vad den varit förstås. Men det ska ändras på, sakta men säkert!

Vid några tillfällen har jag faktiskt glömt min opererade höft och varit riktigt oförsiktig. En gång när jag skulle ta på en strumpa och satte upp hälen på min sängkant *AJ* och så några gånger när jag rest mig från en stol. Eller när man ska gå ur en bil och försöker göra som vanligt vilket inte funkar ännu!

Ena kryckan hänger med när jag promenerar. Eller ska åka och handla, gå på stan etc. Aldrig hemma längre. Men då haltar jag ganska mycket. Kanske dumt att gå utan krycka överhuvudtaget, men det är ju så himla opraktiskt..!! Promenader ja, måste försöka få till det lite oftare. Har laddat ner ”Runkeeper” för att göra det lite roligare. Smidig app! Håller reda på precis allt. Och så kan man ställa in den på det sätt man tar sig fram på. Walking alltså i mitt fall. Mannen föreslog att jag skulle börja med att sätta den på Wheelchair, men där gick gränsen..:) Tyvärr får jag lite ont i rygg och nacke när jag promenerar med kryckan. Och ta med bägge kryckorna går inte, det går för sakta då! Så jag kom att tänka på mina gamla gångstavar häromdagen. Måste testas vid nästa promenad!

Nej, solstolen på gräsmattan kallar på mig igen. Brassestolen som jag näästan obehindrat tar mig i och ur.. Det är varmt o gott därute idag..:)

Ettusensjuhundra meter…

7½ vecka efter op

…har jag gått idag! Var tvungen att gå in på Eniro och mäta sträckan på dagens promenad.. Hade en kaffepaus hos goda vänner på slutet, men ändå! Nu flera timmar senare är höften stel som fasen, men det var det värt. Kändes härligt att gå såpass långt! Inte ont i höften alls, däremot kändes det lite i ryggen eftersom jag går med bara en krycka. Detta var en lagom runda, den tar vi fler gånger..:)